Jag förstår dig stort, helt underbart att du gjort en blogg till din farmor! gulligt :) jag beklagar verkligen sorgen, när jag var liten var jag jätte rädd att min mamma skulle dö och satt och grät, men än lever hon och älskar hela min familj! jag finns om du vill prata för jag vet hur det känns, men vänliga hälsningar Lexi.
ttack så jätte mycket ! finns oxå ... lite df skaffde jag bloggen oxå så andra som kanse går genom samma sak kan läs och få hjälp och råd
Steffi
27 juli 2011 15:53
Man blir så rörd av att läsa din blogg! Man tänker liksom tillbaks till när dem fanns där!Min älskade katt gick bort innan jul:( Hon var den jag älskade mest! Hon var min största ägodel
:( aadetär detman göra det känns skönt att sita och skriva en massa för att gråta lite få ut sina kännslor kanse hjälpa andra eller får hjälp av nån annan
Gråter varje gång jag läser din blogg och hör musiken från din mixpod i bakgrunden! Tänk att du har det så jobbigt! Min morfar är också död och jag saknar honom så! Hoppas det blir lite bättre snart, vi finns alla här för att stötta och hjälpa dig gumman! Kramar Ida :-(
jag skulle gör allt hon älskade att göra innan hon blev sjuk som att fixa med alla sina blommer typ vissa henne hur myckorkar å göra så att hon blev et jag älsr henne å bara kram henne....