Rebecka

5 juli 2011 14:17

Beklagar verkligen! Ni får försöka stötta varandra i familjen så mycket som möjligt.
Ta vara på alla fina minnen ni hade ihop.

Min farmor är som både min mamma och pappa. När jag var liten var jag hemma hos henne varje dag. När vi hade en jobbig tid hemma och när jag hamnade ''snett'' bland ungdomskretsen var det min farmor som hjälpte mig ur allt. Gjorde jag något fel så var hon den första som förlät mig!
För 4 år sen fick hon diagnosen bröstcancer som dom kunde operera bort, men för 2 år sen fick hon den tillbaka och innan vi upptäckte detta hann den sprida sig vidare till både lunga och skelett. Nu är jag hemma hos henne minst 2 gånger i veckan och snart ska jag och hon åka till Turkiet!

Sköt om dig! Och är det någon dag du vill prata så släng iväg ett mail till min blogg! Sänder en massa styrke kramar

maria

5 juli 2011 14:27

tack såå mycket ! aa det är det bästa man kan göra vi har en ganska stor släkt ocå så det är skönt .
hopps du får det bra med din farmor ¨